Remade Rehnberg

Jag sitter på biblioteket och försöker trycka in de sista arabiska glosorna. Det är ganska intressant hur ett språk liksom öppnar sig för en. När jag för några veckor sedan började läsa arabiska signalerade inte tecknena någonting för mig, absolut helt oläsliga. Bara krumelurer. Efter seriösa bosktävsstudier, en i taget, lärde man sig dem. Och nu kan jag faktiskt se ett ord, långsamt urskilja bokstäverna och efter intensiv tankeverksamhet förstå hur ordet uttalas. I allra bästa fall förstår jag vad det betyder.

Imorgon är det tenta. Det skall bli kul faktisk. Läsa arabiska är lite som att läsa ett korsord, bokstav för bokstav, klura lite, aha - se där, slå lite i uppslagsboken, hitta knapparna på tangentbordet, och till slut-  skriva slutgiltigt svar på frågan.

För första gången börjar jag även känna att det finns viss tidspress. För mig tar det sjukt lång tid att gå igenom denna processen för varje svar. Tre timmar har jag på mig på tentan, min hjärna kommer att vara söndergrillad efter dessa. Det kommer fasiken pysa rök ur örenen när den är inlämnad.