Hit by a tram
Häromdagen skulle jag in till stationen. Min ordinära färdväg består av 1 min cykeltur till spårvagsnhållplatsen (enna gött med vagnen) och sedan spårvagstur. Jag var en minut för tidig till hållplatsen häromdagen, men insåg att jag missat den ändå. Väntade ett tag och när jag såg en vagn närma sig tänkte jag ringa min träff och berättade att nu kommer jag snart.
Men då, med telefonen i handen, precis innan korsningen kommer en cykel framför spårvagnen. Krasch. Cyklisten blir påkörd av vagnen. Jag skriker till av chock i telefonen. Vagnen bromsar med rytande ringande. Cyklisten glider framför vagnen.
Som en skänk för himlen står en ambulans precis bredvid och sjukpersonal springer fram innan jag ens hunnit reagera. Jag motstår den sjuka frestelsen att ta del av gruppen som hänger över den skadade. Hoppas bara att allt gick bra. Herrejäklar vilken chock det måste varit. Ligga där och en stor spårvagn trycker mot dig.
Sådana här händelser får en att stanna upp ett tag. Rätt som det var kändes det inte så farligt att man var sen till en träff. Stressa är farligt.
Men då, med telefonen i handen, precis innan korsningen kommer en cykel framför spårvagnen. Krasch. Cyklisten blir påkörd av vagnen. Jag skriker till av chock i telefonen. Vagnen bromsar med rytande ringande. Cyklisten glider framför vagnen.
Som en skänk för himlen står en ambulans precis bredvid och sjukpersonal springer fram innan jag ens hunnit reagera. Jag motstår den sjuka frestelsen att ta del av gruppen som hänger över den skadade. Hoppas bara att allt gick bra. Herrejäklar vilken chock det måste varit. Ligga där och en stor spårvagn trycker mot dig.
Sådana här händelser får en att stanna upp ett tag. Rätt som det var kändes det inte så farligt att man var sen till en träff. Stressa är farligt.
Kommentarer
Trackback
