Remade Rehnberg

olja på papper

Har insett att påsk börjar närma sig. Den är jättetidigt i år. Vad ska ni göra? Jag har inget planerat än När ska man börja bli bra på att planera i tid? Vill hitta på nåt!

Någon som vill komma och hälsa på kanske, det hade gjort min påsk!

Idag är jag hemma från praktiken. Har ont i halsen. Eller la "gola" som det heter på italienska. Gola får mig att tänka på en tupphals, för tuppen har en bra hals som kan GALA. JAg är helt säker på att ordet måste ha sitt ursprung härifrån. Jag kanske ska spinna vidare på språkintresse, och skriva språkböcker alla Fredrik Lindström, och få göra egna ordspråkstolkningar och sådär, det hade varit kul! Världen är full av möjlighetet..hehe

Igår var jag hos födelsedagsmiddag hos Denise, hennes pojkvän fyllde år. Det var jag och två par. Det var säkert därför jag slängde ur mig mitt bittra inlägg här nedan. Jag måste dock säga att det var en mycket trevlig om dock även mycket  behärskad middag.

Jag tror att dem tyckte jag piffade upp middagen lite. För dem träffas bara i par och tycker nog faktiskt det är lite kul att ibland se lite annat folk, sådana där unga och sprallig som jag. Vi konstaterade att romarna levde på samma tid som vikingarna och började prata alla romanos. Alltså med os i slutet av alla ord. Typ tortos alla romanos, musicos del casos osv.. När man en gång börjar går det inte att sluta.

Nu skall jag profitera av min "lediga" dag och iaf få väg en jobbansökan.

Ha en skön dag ni med.

I söndags var jag och Chiara på "danzainfiera", en dansfestival som var här i staden. Det var extra trevligt för att Chiara hade gratisbiljetter för hennes kursares dotter jobbade där. ( Italien = tjänster - gentjänsternas land... en historia i sig)

Eftersom jag har varit lite ostadig på hjärtat sista tiden så ser jag till att planera in saker att göra lediga dagar. Så att man inte har för mycket tid att tänka.. (hehe.. är det bra eller dåligt?)

I varje fall,

Vi var där i söndags och såg massa dans, fick gratistamponger och hängde som två fjortisar och kollade på folk som gjorde castings av olika slag.

   

Ballerinor såg man många av. Både på scen och strosandes runt på mässan. Vi insåg att man känner igen dem på deras stiliga, sträckta och graciaösa gångstil. Någon har berättat att denna en gång bott med en ballerina och kunde avslöja att  även när hon skulle plocka ut mjölken ur kylskåpet gjorde hon det på ett ytterst graciöst sätt.

Jag ska också börja plié' a när jag plockar upp grejer från köksgolvet har jag bestämt. Kanske jag kan ge sken av mitt trägna men dock inte för avancerade dansförflutna..

Sen fanns där även många  dansskolor som hade uppvisningar.

Som här:


Dans, om det sker på avslappnat sätt, är underbart tycker jag. Dans är kreativt, släpper loss massa hormoner, hjälper folk  att bli bekväma i själv och jag är övertygad över att det kan hjälpa folk att komma över svåra saker. Som bevis på detta finns ju även dansterapi!

Sen är det även vackert att titta på.

Summa summarum tycker jag dans är underbart och får folk att må bra.



Sen var det även en grej som gjorde oss upprörda!

Anledning var ett antal nummer från några dansskolor. Tjejerna var väl runt sådär 12-15 år. Uppenbarligen hade koregrafen bestämt att dessa nummer skulle vara "sexiga" eller kalla det "sensuella".

Musiken var typ dirty dancing och tjejerna/flickorna hade uppenbarligen blivit tillsagda att släppa ut håret , sminka sig sensuellt och blivit instruerad att ta på sig sensuella kläder.

De lärde sig vid tretton års ålder att vara sexiga alla Britney Spears. De hade blivit instruerade  av koreografen  att agera utifrån vad i vårt (italiens) samhälle anses attraktivt  för män. Allt från klädsel till rörelser.

För det första:

Vilka budskap ger man till tjejer, det är viktigt för kvinnor att behaga män och spela på sexualitet?

För det andra:

Vem bestämmer vad som är sexigt? koreografen utfrån sin uppfattning av vad man (se män) tycker är sexigt?

För det tredje och så vidare:

Känner alla tjejer sig bekväma i denna påtvingade kvinnoroll när hälften inte ens fått bröst?  -  de lägger garanterat märke själva till vilka av dem som gör denna roll bäst..

Hjälper detta unga osäkra tjejer (för det var i varje fall jag när jag var 13) att stärka deras självförtroende och få de att känna att de duger som de är?

tja.. mitt svar på detta är väl ganska uppenbart.

I Italien ställs ytterst sällan frågor av detta slag. De fattar inte över huvud taget vad man pratar om. Eller så låtsas de som att de inte gör det. För både många kvinnor och definitvit män tjänar här på att inte "krångla till saker". I varje fall på kort sikt. För i Italien kommer man "långt" på att vara vacker.


Fortsättning följer i detta ämne.. 

Igår drog jag med några kompisar ut från staden till "viper-teatern" där Jens Lekman spelade.  Vår svenska Jens Lekman spelade här nere. Här i Italien vet de knappt vem han är. Popmusik är inte särskilt stor här och speciellt inte icke-italiensk sådan. Det var en liten konsert. Lokalen var mysig. Tänk typ ett svensk kulturhus. Och det kanske var ett hundratal personer där. Det var verkligen jättebra.

Det var nästan på gränsen till omvälvande för mig. Denna konserten fick mig att försvinna någonstans långt bort. Sista tiden har jag inte känt mig på topp. Italien som jag tidigare tyckte så mycket känns bara fel. Jag är trött på att tjejers största mål här är att skaffa man och barn, jag  är trött på hur man bör vara som tjej, jag är trött på att ingen ser värdet av självständighet och jag känner mig ensam många av ens vänner är med sina pojkvänner och inte ser något annat i livet.

Jag är trött på utseendefixeringen här som ingen verkar tycka är något fel, jag är trött på är trött på hur kläder handlar till största delen handlar om att försöka se "chic" ut. Jag är trött på att prata italienska och inte kunna vara 100% mig själv och jag är trött på italienares självgodhet när de egentligen är de mest insnöade varelser som finns.

Så här kan jag fortsätta. Jag är helt enkelt trött på det mesta.

eller så börjar jag bli bitter, och det är inte bra!

 Men Herr Lekman fick mig att glömma allt det där ett tag. Han fick mig att för en stund bara känna ren glädje och jag kände mig på något sätt hemma där jag hoppade runt bland de få "popitalienare" som finns.

Som den lilla halvgroupe  jag försöker vara,  var jag även tvungen att halvberusad "bekänna min kärlek "för honom när han senare stod och signerade skivor. hehe.. ni skulle varit med.

Tack lilla Jens!

De bästa på att sy är gamla tanter som har sytt i hela sitt liv. Även i de trendigaste, coolaste och chica haute couture modehusen hittar man äldre damer som syr upp allt om man går bakom kulisserna. Det är en kunskap som nästan håller på att försvinna. Duktiga sömmerskor är en sällsyn vara i masskonsumtionens och globaliseringens värld. Ett hantverk som håller på att försvinna.

För idag finns massproduktion och fabriker. Detta har lett till sjukt billiga kläder. Du kan hitta ett liknande plagg, kanske inte riktigt lika bra passform, lite mindre kärlek men till en spottstyver av priset.

Jag menar inte att klandra dem som köper kläder för en liten penning. Om  detta  är vad vi vill ha så kan jag inte förbjuda världens männskor att köpa det de vill. Men jag menar att vi måste vara medvetna om att det är ett val vi gör.

För mig är kläder kreativitet, kärlek och hantverk. 

Jag gillar personligen sömnad och mönsterkonstruktion och tycker om ett välarbetat plagg. Jag vill stödja utvecklingen av detta hantverk. Därför lockar mig inte en snabbproducerad, overlockad trikåtopp som förmodligen är av så dålig kvalitet att den max håller en säsong.

Jag vill känna att jag kan stå för plagget jag bär. Jag vill känna att jag stödjer de material, arbetsförhållanden och etik utav vilka plagget är gjort.  Jag tycker inte särskilt mycket om att veta att till mitt plagg för 49:90 har använts kilovis med bekämpningsmedel som har förstört marken och förgiftat barnen som arbetar på bomullsfälten. Detta sätt att bruka befolkning och jord används av företag som låter pengar gå före all moral och människovärde som finns.


Jag köper istället för TIO tröjor heller EN som jag kan stå för. Eller syr en själv. Eller gör om något vintage. För jag har redan kläder så jag inte fryser. Jag behöver inte tio till för halva reapriset.

Jag vill känna att detta plagget är slutändan av en kreativ process. Jag vill stödja de designer som faktiskt tar sig tid och skapar något och där kläderna är resultatet av en idé. Jag tycker inte det är särskilt charmigt att ta på mig en tröja som jag vet någon lagt känsla och tid på (=pengar) där sedan deras slutprodukten blivit kopierad rakt av och satt i massproduktion och någon annan drar in alla pengarna för den.

Om man nu tror på teroin att efterfrågan styr utbud.Vad vill du ha?

Jag vet numera  ungefär vad jag vill ha. Jag har inte råd att lägga 10 000 på en jacka men är heller inte beredd att gå över lik  för att köpa något för en spottstyver. Det blir en välgenomtänkt sak där mitt i mellan.



.

Det har varit karnevalstider här i italien. Då ordnas fester där man klär ut sig. Här är bilder från när G sminkade mig som en gråtande prinsessa inför en sådan.







Hade man inte sett penseln skulle man kunna tro att vi precis skall kyssas..





Observera G's koncentrerade min

I måndags ringde fotografen jag gjorde mitt första stylistjobb för och frågade om jag ville göra ett till nu på fredag. Går dettaockså bra sa han att han vill att vi jobbar ihop - vilken jag tolkar som att jag kommer börja få betalt!

kul när det rullar på!

Nu har jag flängt runt och hittat hattar, metalltigths, princessklänning och övrigt. Nu ska allt passas ihop, det är vad jag kommer göra ikväll. Lite nervös är jag ändå..

Hinner jag lägger jag upp lite bilder senare.

har börjat redan börjat fila på mitt vistikort

karin rehnberg
   -stylist

Det blir fint..

Kl ett på fredagsnatt, efter några glas vin, bestämdes det spontant att dagen därpå skulle det banne mej åkas skidor. M's kompis familj har ett skidhotell här i närheten ( är fortfarnade fascinerad av att man kan åka skidor 2 biltimmar härifrån) där vi bodde nästan gratis.

Jag räknade ut att det var nästan åtta år sedan jag åkte skidor och var riktigt närvös när skidorna var utprovade och påsatta och man stod där på krönet. Hur gör man nu igen, liksom...

Men måste säga att åka skidor är lite som att cykla. Har man en gång lärt sig det sitter det i benen latent. Min kompis från sydafrika var också med och det var hennes andra gång i livet hon åkte skidor. Hon var så duktig!

Så här blev ingångshallen till Pitti Filati.

Temat var Filo D'aqua - waterline inför vår sommar 2009. Filo d'acqua betyder ungefär tråd från vatten.

Temat var uppdelat i färggrupper som vatten, korall, pärlemo, fiskar och sand och massa olika människor jobbade med att få ihop alla dessa fiskar.



Tema: fiskar



Tema: Sand



Tema: Korall



Tema: Pärlemo -  Vårt tema!



   Egotripp: hittatde min namn på tavlan vid ingången

- jag vet att man inte ska ha behov av bekräftelse men ibland är det ändå kul att bli tackad tycker jag.

Vi spenderade många timmar i Lucios atelje med förberedandet av fiskarna för entréhallen för tråd och stickat mässan "Pitti filati" här i florens. Denna mässan ger uppslag till tendenserna/färgerna/känslan inför vår sommar 2009.



Bild från Lucio´s atele. Där hänger kläder bruklänningar och andra projekt överallt. Känslan i hans atelje är skör, kreativ och romantisk.




Min kompis M i full gång med en av sina fiskar.



Jag med en nyfångad torsk i händerna.

De här korten är tagna av Grey, i Greys rum, med Greys bijouterier.Det är fortarande tidigt på kvällen..


















Det sista kortet förstår jag inte hur det kom till. Jag kan tillägga att jag INTE har däckat efter ett glas vin. Kanske tog jag mig en välbehövlig powernap.

Min lägenhetskompis uppmanar mig att förmedla en film som han har gjort.

Den innehåller honom som mimiker.

http://it.youtube.com/watch?v=hV46p89JyvE

ta en titt om ni är sugna på att se vad han håller på med om dagarna.