Du vet att det är varmt när..
För du vet att det är varmt när:
- luften rör sig över asfalten
- du går runt i endast bikini hemma, och överväger starkt nudistvarianten.
- folk på restaurangen vill sitta inomhus istället för utomhus på kvällarna. För värmens skull. Liksom omvänt till om det bara är lite varmt.
- Till och med de mest rödvinsbitna fiorentinarna lägger rödvinet åt sidan och kör på kylt vitt vin.
- Glömmer du ett släckt stearinljus utomhus smälter det i solen.
- Du sover naken utan täcke och vaknar ändå av värmen.
- Mjölken blir dålig efter en halvtimme i rumstemperatur.
- Du struntar i att duscha för att du vet att om fem minuter kommer du vara lika svettig igen.
- Du går mest ut på natten, gå ut dagtid påminner dig för mycket om sitta på högsta nivån i bastun.
- Allt smink är otänkbart, försvinner som smör i solsken.
- Ditt näringsintag består huvudsakligen av frukt och glass.
- Du börjar tänka att svensk sommar inte är så dum ändå.
Fast jag ska inte klaga. Nätterna är underbara.
Notte bianca
Där var det fullt med folk.
Massor med folk. Alldeles lagom berusade. Vilket inte betyder att man har däckat vid två.
M och C var glada.
Fråga inte vad de här hade för sig. Men kul hade de i varje fall.
Snyggaste barkillen. På bästa stället på piazzan. Framifrån påminner han något rysligt om, vad är det nu han heter, Pete Doherty?
Fröken Hugo Boss
Jag har sålt min själ till djävulen. Eller i varje fall till jämlikhetens helvete.
Jag har jobbat som hostess. "Yrket" där din primära arbetsuppgift består huvudsakligen av att stå och se vacker ut. Le, vara tillmötesgående och andra krävande saker som uppenbarligen kvinnor "anses" vara bra på.
Här vill de bara ha tjejer till sådana här jobb. Killarna blir säkerhetsvakter. För det är visst dem bra på. Inge respekt. Och som hostess skall man gärna vara söt och ha 36 i klädstorlek. För att man utgår från att männen som går till eventet/kongressen ( som därmed har mycket makt och inflytande i denna sektor) vill titta på sådana flickor. Vilket i och för sig även det är förnedrande nedsättande mot männen bara det.
Jaja, på ett bananskal ramlade jag in på det här. Jag behövde pengarna, för de betalar bra. Du blir betald för att göra absolut inget intellektuellt givande. Bara finna dig i din pålagda könsroll.
Men jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det man tjänar på att acceptera att vår roll i samhället är att vara vacker, det förlorar vi i något annat. Men jag får se det här som en fallstudie.
Jag iförd svarta kläder, sminkad och fixad inför mitt uppdrag att se fin ut.
För övrigt hade de ett jäkla meck med mitt hår. Alla skulle ha vattenkammat hår uppsatt i en något speciell tofs på slutet. Då alla utom jag hade långt hår blev jag lite av ett problem. Kvinnor skall ju ha långt hår!! Och något inom mig log och tänkte att vad bra att det inte lyckas helt med sitt uppdrag.
För övrigt jobbade vi på en stor fest som Hugo Boss stod för. De hade hyrt en enorm villa i bergen i toscana. Över tusen gäster bjöds på drinkar, trerättersmiddag, modevisning etc etc.. Hundratals servitörer, hostesses, chaufförer säkerhetsvakter odyl var anställda för att tillfredsställa det fina folket. Hela kalaset gick visst på över 10 miljoner kronor. Så nu vet ni vad ni betalar för när ni köper en Hugo Boss tröja.
Men jag måste tillägga att det var ändå en erfarenhet att se det hela. Det var det.
Effekten av höga hyror
Jag har lagit märke till ett fenomen här i Italien. Speciellt på vårkanten gör det sig extra påmint. Jag pratar om parkhångel.
Jag har i och för sig inget emot parkhångel. Undomlig kärlek är ju alltid så ytterst oskyldig och sött. Om än dock, här i italien, ganska så fysisk.
Häromdagen fick jag belägg för fenomenets starka närvaro. Jag var i parken med en kompis och såg inte mer en tre hånglande par på gräsmattan i vår direkta omgivning.
Såklart tänkte jag på Er, och dokumenterade självklart fenomentet när det nu så klart uppenbarade sig! Som den smidigaste paparazzi firade jag av några obmärkta blixtar. Och här är resultatet för er som är intresserade (någon?, snälla?).
Parkhångel 1
Parkhångel 2.
Som ni förstår upplever man att man ofrivilligt ramlat rakt in i i en älskogsorgie.
Skämt åsidor tycker jag inte att det är något större problem, däremot ett intressant fenomen.
Jag har nämligen hört att parkhångel i Italien är ett resultat av att hyrorna är hytlöst höga, i kombination med lönerna är luselt låga samt frånvarande studiemedel. Så unga har inte helt enkelt råd att flytta hemifrån. Man bor alltså gärna hemma tills man är runt trettioårsålden. Inget ovanligt, helt normalt här.
Effekten blir då att om man inte har lust att ha gammelmormors ögon på sig när man vill hångla, får man utvöva denna aktivitet utanför hemmet. Därav alla parkhångel.
Tilläggas bör att denna teori inte har säkerställda vetenskapliga grunder. Den är endast byggd på mig och vånners empiriska antaganden.
Fest i skogen
I helgen var vi på en fest i skogen. V's pojkväns kompisar stod som arrangörer.De hade hyrt ett hus uppe på sluttningarna i toscana. 
Inne i huset var det dans.
Chiara hängde också på. Killen i röd tröja var hennes span för kvällen. Han var jätterolig. Och dansde ännu galnare än hon. Och det är inte lite det..
Karin 1 och Karin 2. Våra väldigt kreativa smeknamn.. Karin1 har varit här många fler år än jag. Så jag tog snällt på mig rollen som Karin 2. Men jag gillar 2.
Jag, med okänd yngling.
Raffa, V´s pojkän. Som snart ska bli chef! Grattis!
Utomhus var det jättefint.Men tyvärr blev det regn framåt småtimmarna, men det gjorde ingenting.
Gryning
Gryning 2
Jag, Vickan och Karin 2. Mot slutet av festen i väntan på skjuts.
Ny hårfärg - the real version
Men, nu har jag äntligen gjort det på riktigt. Har tänkt på det länge men aldrig riktigt vågat. Det hade liksom blivit en grej. Jag har gjort det mesta annat i hårväg. Halvrakad sida, extension, kort hår, pag, helt rakat. Men liksom aldrig slått till på mörkt. Tänkta att det är så svårt att ångra sig, om det inte blir bra. Men jag har alltid tyckt att det ser jättecoolt ut på andra. Har kanske trott att en del av min identitet ligger i att man är blond, sanningen i vitögat även, om jag själv inser hur tramsigt det låter.
Men som sagt. Nu är det gjort och såhär blev det.
Dada!
Det bästa med att ändra frisyr är att det blir någon typ av mental nytändning. Även om det är en yttre sak som förändras. Man får liksom lite ny energi, något nytt börjar, känns det som.
För övrigt är det här bara början, första steget mot svart!
1+1 blir 2 mimiker
Igår gjorde hon sitt första uppträdande här i Florens.
M förbereder sig.
Hon är alltid klädd rött och vitt. Och jag förstår varför.
Fuji studio. Där jag trycker..
Kathy, det är hon som byggt upp, lär ut och äger studion. Här i fart med att exponera bilder. Vi har bra kontakt hon och jag.
Här håller jag på och trycker. Så går det till liksom..
Tryckstudion har en innergård. Där sitter jag och pauser ibland.
Såhär italiensk-idyllisk är den, innergården alltså. Massor med växter i krukor, gula toscanahus och tvätt som hänger från fönstren.
Och trädet är fyllt med mogna plommon, lade jag märke till sist.
Idag har jag färgat håret och satt extensions, vad tycks?
Jag blev lite halvnöjd..
Så ändrade jag mig och det blev kortare och mörkare..
Ingen sol ingen cash
Chefen beslöt att stänga tidigare och tio var jag hemma i kvällen. Det var klart rekord. Med 25 guldpengar extra på fickan. Med avdrag för 7 st i investerad glass som jag bjöd hushållet på.
Fyran
Jag har tecknat oss fyra. Texterna i bakgrunden är rader från musik som jag ssocierar till dessa. Bland annat The Knife, Marit Bergman etc.
Till Lojs och Maria´s kalas sydde jag upp kjolar till dem av trycket.
marknad på piazza S Spirito
Jag älskar marknader. Speciellt vintagemarknader. Och går helt i linje med min anti-ny-konsumtionside!
Igår var sista gången jag kommer att gå på min favortimarknad. Solen sken, underbar söndag!
Jag och M vilar oss på trapporna efter marknadsrundan. M är utsökt sällskap på marknader. En lustfylld "rotare" som jag..
Min marknadsfynd:
- I svart läderväska i perfekt format - rymmer allt skrot jag brukar kånka runt på!
- svart läderbörs
- tre original femtiotalsbadräkter.
- svart spetsklänning
- blå klänning i sextiotalskärning
- blå/vit kläning med japansk krage
- massor med kitchiga hårprydnader
- vitt skärp
Hela kalsest gick på 40-50 euro. Och jag är klar för sommaren!
In piazza
Danza contemporanea
Jag har länge saknat att dansa. En bekant här är mycket inne på dans. Hon håller på med danskonvent, dansterapi, teater, dans för invandrare. Allt möjligt. För ett tag sedan tipsade hon om en grupp som höll på med (mycket) modern fri dans. Igår gick jag dit första gången med henne och provade. Det var bortom allt jag någonsin provat med dans. Helt underbart.
Gruppen bestod ca 7-8 pers. Det var en klassisk danssal, förutom att den var jättevacker. Fresker på väggar och tak. Först var det klassisk uppvärmning. Sen satte de på någon typ av rytmisk musik, för mig oklasserbar. Folk började först gå runt planlöst i salen. Sen började folk göra mer och mer expressiva rörelser. Sen bröt det loss i allas indivduella kroppsliga tolkning av musiken och alla rörde sig fritt.
Första minuterna var man lite ställd. Herregud liksom. Vad ska jag göra. Sen bestämde jag mig för att bara hänga på. En halvtimme senare var man helt genomvarm och full av endorfiner. Ni måste testa. Klart befriande på alla nivåer.
foto versionen
Långpromenad i toscana
Denise
Vi var på väg till en skördefest för körsbär en liten by som hette Lari. I detta området har de visst mycket körsbärsträd. Denna vägen heter "körsbärsvägen".
Körsbärsträd
Toscana är så enormt vackert.
Fina terrakottanyanser på ett förfallet hus.
De flesta husen är såhär vackra. Lite halvförfallna med murgröna..
Framme i byn där det var skördefest för körsbär. Vi drack körsbärslikör, åt körsbärskakor och massor med körsbär. Inte bara vi dock. Ett tecken på den enorma körsbärskonsumtionen dessa dagar var att gatorna var fyllda av körsbärskärnor.
Italienska tanter lagar körsbärskakor.
Bigaråer.
Ett sött par som snart kommer bli tre.
När vi gick hem började det bli mörkt. Längs vägen köpte vi lokalproducerat bröd, ost och vin.
Vårt natthärbärge.
Dagen efter var kanske inte vädret helt på topp men ett dopp blev det allt. Sen blev jag så glad, för i strandbaren satt ett gäng som hade slagit vad om att jag inte var italienska. När jag sen gick dit och beställde kaffe sade de att den som trott att jag var utländska förlorat. De trodde jag var italienare efter min kaffebeställning! Hehe.. där fick mitt språkförtroende sig en egokick..
När det regnade satt vi i tältet och lyssnade på regndropp.
Och åt allt vi köpt dagen innan.
Sen åkte vi till pisa.
Jag var bara liksom tvungen att dokumentera att jag var där..
Påfyllt
Det blev strand, camping, körsbärsvestival, flertimmarspromenad i toscana och en härlig eftermiddag/kväll i sköna Pisa. Så vackert och så skönt.
Det bästa med att resa, även om det bara är för några dagar, är att man fylls på med energi. Tankarna går nya banor, nya ideer föds och perspektiven vidgas.
Imorgon skall jag försöka lägga upp lite bilder. Än vet jag inte hur de blev då skärmen på kameran inte fungerar. Men det är nästan lite spännande. Som "förr i tiden" när man framkallade kort..
