Du vet att det är varmt när..
För du vet att det är varmt när:
- luften rör sig över asfalten
- du går runt i endast bikini hemma, och överväger starkt nudistvarianten.
- folk på restaurangen vill sitta inomhus istället för utomhus på kvällarna. För värmens skull. Liksom omvänt till om det bara är lite varmt.
- Till och med de mest rödvinsbitna fiorentinarna lägger rödvinet åt sidan och kör på kylt vitt vin.
- Glömmer du ett släckt stearinljus utomhus smälter det i solen.
- Du sover naken utan täcke och vaknar ändå av värmen.
- Mjölken blir dålig efter en halvtimme i rumstemperatur.
- Du struntar i att duscha för att du vet att om fem minuter kommer du vara lika svettig igen.
- Du går mest ut på natten, gå ut dagtid påminner dig för mycket om sitta på högsta nivån i bastun.
- Allt smink är otänkbart, försvinner som smör i solsken.
- Ditt näringsintag består huvudsakligen av frukt och glass.
- Du börjar tänka att svensk sommar inte är så dum ändå.
Fast jag ska inte klaga. Nätterna är underbara.
Effekten av höga hyror
Jag har lagit märke till ett fenomen här i Italien. Speciellt på vårkanten gör det sig extra påmint. Jag pratar om parkhångel.
Jag har i och för sig inget emot parkhångel. Undomlig kärlek är ju alltid så ytterst oskyldig och sött. Om än dock, här i italien, ganska så fysisk.
Häromdagen fick jag belägg för fenomenets starka närvaro. Jag var i parken med en kompis och såg inte mer en tre hånglande par på gräsmattan i vår direkta omgivning.
Såklart tänkte jag på Er, och dokumenterade självklart fenomentet när det nu så klart uppenbarade sig! Som den smidigaste paparazzi firade jag av några obmärkta blixtar. Och här är resultatet för er som är intresserade (någon?, snälla?).
Parkhångel 1
Parkhångel 2.
Som ni förstår upplever man att man ofrivilligt ramlat rakt in i i en älskogsorgie.
Skämt åsidor tycker jag inte att det är något större problem, däremot ett intressant fenomen.
Jag har nämligen hört att parkhångel i Italien är ett resultat av att hyrorna är hytlöst höga, i kombination med lönerna är luselt låga samt frånvarande studiemedel. Så unga har inte helt enkelt råd att flytta hemifrån. Man bor alltså gärna hemma tills man är runt trettioårsålden. Inget ovanligt, helt normalt här.
Effekten blir då att om man inte har lust att ha gammelmormors ögon på sig när man vill hångla, får man utvöva denna aktivitet utanför hemmet. Därav alla parkhångel.
Tilläggas bör att denna teori inte har säkerställda vetenskapliga grunder. Den är endast byggd på mig och vånners empiriska antaganden.
1+1 blir 2 mimiker
Igår gjorde hon sitt första uppträdande här i Florens.
M förbereder sig.
Hon är alltid klädd rött och vitt. Och jag förstår varför.
Fuji studio. Där jag trycker..
Kathy, det är hon som byggt upp, lär ut och äger studion. Här i fart med att exponera bilder. Vi har bra kontakt hon och jag.
Här håller jag på och trycker. Så går det till liksom..
Tryckstudion har en innergård. Där sitter jag och pauser ibland.
Såhär italiensk-idyllisk är den, innergården alltså. Massor med växter i krukor, gula toscanahus och tvätt som hänger från fönstren.
Och trädet är fyllt med mogna plommon, lade jag märke till sist.
Ingen sol ingen cash
Chefen beslöt att stänga tidigare och tio var jag hemma i kvällen. Det var klart rekord. Med 25 guldpengar extra på fickan. Med avdrag för 7 st i investerad glass som jag bjöd hushållet på.
marknad på piazza S Spirito
Jag älskar marknader. Speciellt vintagemarknader. Och går helt i linje med min anti-ny-konsumtionside!
Igår var sista gången jag kommer att gå på min favortimarknad. Solen sken, underbar söndag!
Jag och M vilar oss på trapporna efter marknadsrundan. M är utsökt sällskap på marknader. En lustfylld "rotare" som jag..
Min marknadsfynd:
- I svart läderväska i perfekt format - rymmer allt skrot jag brukar kånka runt på!
- svart läderbörs
- tre original femtiotalsbadräkter.
- svart spetsklänning
- blå klänning i sextiotalskärning
- blå/vit kläning med japansk krage
- massor med kitchiga hårprydnader
- vitt skärp
Hela kalsest gick på 40-50 euro. Och jag är klar för sommaren!
la piscina
Idag var jag på piscinan.
Så här såg det ut.
Kostar 7 guldpengar för en heldag med mintgrönt poolplask och toskansk arkitektur. Klart värt.
Vårsol en eftermiddag.
Häromdagen cyklade jag hemåt. Klockan var väl runt fem-sextiden, eftermiddag. Och så tittar jag framåt. En man tättar gatan framför hans port, meda han pratar med en tjej. Jag slås av detta vackra ljuset, av den starka vårsolen. Ljus om dagen och gul och magisk på eftermiddagen. Och söker sig in i gränderna.
Mitt hjärta slog en volt av det vackra. Och jag tog ett kort.
Söndagsmorgon
- En sats nybakade scones ackompanjerade med philadelfia och blåbärssylt
- Kaffe latte (gärna gjord av rikitigt starkt gasspisskaffe och mycket varm mjölk)
- En bra bok ( i detta fall bläddervänligt modehistoria av taschen)
- Lugn och ro
Häst och vagn
Vi åker motorcykel. Fråga mig inte vad G´s uttryck säger. Han "lyckas" aldrig bli normal på kort.
Min egna vagn som tar mig till slottet. Lite trång var det men det är en smäll man får ta om man vill vara prinsessa.
en uppfriskande dusch
För vi i sverige är vana vid kyla och har anpassat oss till det. Vi har dunjackor, dubbla fönsterrutor, vänthallar, gaspannor i källarna, värmesystem i huset.
Här i italiens stenhus finns inte så mycket av det.
I och med att värme, el och vatten fungerar sämre samt kostar mer än sverige används inte dessa så mycket. Man sätter helt enkelt på sig en, eller fem, tröjor inomhus när det är kallt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta nu är att jag precis tagit en uppfriskande dush. Med betoning på uppfriskande. Varmvattenberedaren fungerar lite när den vill här. Ofta brukar man få en 1-4 min lång härligt introducerande varmvattendush, som precis lyckas få en att njuta och tänka att idag funkar varmvattnet. Sen kommer kallt vatten. En överraskande kvick växling. Och när jag säger kallt men jag KALLT vatten.
Och då är det bara att vänta.
Väntan kan vara upp till
1 min - man tackar gud, är bara lite skönt nedkyld och fortsätter duscha.
5 min- nu sitter man huttrande i duschen, när man sen får varmvatten gör det ont i tårna som nu nått förfrysningsgrad.
10 min- beredaren har idag uppenbarligen inte vaknat på rätt sida. Kommer förmodligen inte fungera på ett bra tag heller. Efter tio minuter inser man att man dör av kyla om man inte "kastar in handduken". Man får helt enkelt avbryta duschen i den fas man är. Förhoppningsvis utan schampo i håret.
Påsksol!
Idag firas det påsk därhemma. Så en utomordentligt glad påsk på er!
Här i Italien firas dock påsk imorgon. Idag är en ganska vanlig dag. Kom att tänka på att vi i sverige är ofta lite tidigt ute. Även vid jul firar vi julafton medans övriga europa firara juldagen. Morgondagen kommer nog bli ganska lugn för min del men på måndag skall vi ha knytpåsklunch med vänner här hemma hos oss. Det blir bra. Det blir mitt påskfirande.
Men så är det. Att inte fira högtider med familj på traditionellt sätt är ett pris man ibland får betala när man bor utomlands. Det gäller bara att inte hänga upp sig på traditionellt firande och hitta andra i samma situation, så brukar det bli trevligt ändå!
Nu ska jag ut och se renässanskonst här på påskafton( för den det intresserar skall jag in och se medicikapellen av michelangelo/brunellesco) och inhändla tyg.
För övrigt är det lite kyligt här nere men lite påsksol hittar allt hit!
Jag, i märklig påskaftonspos, med påsksol från fönstret!
För övrigt var jag på fest igår. Med tanke på att det var långfredag så kan man ana vad släkten skulle tyckt om att gå på nöjen denna dag. Långfredag skall ägnas åt vördnad till jesu lidande.
Menmen, fest var det i varje fall. Det var trevligt. Fin lägenhet var det också, pappan var visst konsthandlare insåg jag när jag började diskutera konsten på väggarna med vad jag insåg senare var värdinnans bror, alltså konsthandlarens son.
Det bästa var nog egentligen att jag dansade loss i min turkosa klänning som jag gjorde klart igår. Tyvärr har jag inga bilder men ska se om jag kan snoka reda på några. Så får ni se så fin den blev, klänningen alltså..
Dina, del 2
(Se: http://karinsperspektiv.webblogg.se/2008/february/jag-och-dina-del-1.html)
Igår var min sista dag på praktikplatsen. Dina skall nämligen till sicilien i två veckor, och utan henne är där inte så mycket för mig att lära. Så jag bestämde att det var dags att bege sig mot nya äventyr.
Men igår kväll var jag bjuden hem till Dina! Hon har tidigare yppat att hon var nyfiken på de där" polpettini con la marmelata" ( se köttbullar!) så jag tog med mig hemlagade köttbullar till henne.
Vilken trevlig kväll det blev!
Först kaffe och kaka i Dina's kök. Sen såg vi bider på hennes liv från Sicilien, alla kläder hon sytt (brudklänningar, sommarklänningar i sextiotalsstil, femtiotalskappor och andra underbart nostalgiska kläder), hennes barnbarn, hennes resor och annat ur hennes sjuttioåriga liv. Det är så fantastiskt att få en inblick i någon annan människas liv. Man får insikt i alla saker hon gjort som har lett till den hon är. Man utvidgar hela ens perpektiv av henne.
Det är också härligt att träffa äldre människor. För när man bor utomlands umgås man ju mest med folk i ens egen ålder. Här finns inga mormor, farfar, släkt eller familj. Människor från en anna generation ger än perspektiv som är välbehövligt.
Sen kom hennes man hem. Han arbetar som möbelsnickare. De har båda lärt sig ett hantverk från grunden och sätter värde på saker gjort med kunskap och kärlek. Ingen masskonsumtion här inte.
Köttbullar, potatis och lingonsylt förtärdes sedan i hennes kök.
Sen återvände jag hemåt med uppvärmt hjärta.
Dina syr. Bilden är tagen på min praktikplats.
Arancini
Så i lördags hade jag alltså kokat alldelse för mycket ris och G föreslog att göra arancinis. Och det gjorde jag. Vad jag senare under dagen fick veta var att sex stycken sicilianska kompisar till G var i Florens och var på antågande för middag hos oss.
Ganska modigt att första gången man testar att göra en främmande "nationalrätt" får man sex bedömare av denna region, som ätit sådana i hela sitt liv, som provsmakare.
Tänk typ att någon av er bor med en italienare, som bestämmer sig för att göra typiska ex "skånska" köttbullar till en massa skåningar som kommer på besök till er...
Klara arancinis. Jag, två lägenhetskompisar och G's sicilienare
De verkade tycka om dem, de föreslogs till och med att vi skulle öppna en siciliensk restaurang i Sverige, och det får man väl ta som att de var godkända.
Här är receptet- det är lite meck kan jag förvarna.
Så här gör man:
Koka upp ris. Blanda klart ris med en jädrans massa parmesanost( tänk som italienare: ju mer parmesan du tar desto godare blir allt..), ett ägg och salt. Ställ in i kylskåp några timmar. Gör sedan en pastasås. Jag gjorde med tonfisk, tomater, gul lök, olivolja. Det klassiska är dock att göra köttfärssås och ärtor.
Sen skall du göra bollar av riset, tänk köttbullar! Du gör ett hål i mitten av bollen och häller i lite pastasås. Stäng igen bollen igen med ris.
Sen skall de friteras. Rulla först i ägg, sen i ströbröd alla bollarna. Värm upp oljan. Fritera dem i ca 5 min,
CV - personligt brev.
Mottog just av M detta exempel på personligt brev skrivet av en syditalienare. Det står:
"Innehåller: Corricolo Vita (felstavat, min kommentar), 1 mars 2006"
Underskriven ---- är född i Palermo den 18 juni 1970 ( Palermo är en kaotisk staden på sicilien, allmänt känd för maffia, livligt levende, galen bilkörning etc, min kommentar) men bor i centrala Bologna.
Jag har inget körkort, men kan dock köra bil, och vill ni så kan jag även köra lastbil.
Jag har studerat upp till 3é nivån på grundskolan och jag ägnar mig åt videospel, framförallt playstation. Jag är disponibel för resor utomlands. Talad italienska är god, skriftlig är lite sådär, sådär.
Om ni anställer mig vill jag ha ett fast konstrakt och jag känner att jag passar i roller som VD, direktör, marknadsföring och revision.
Jag tackar er för att ni tog er tid, nu vet jag inte vad mer jag ska skriva.
PS. En speciell hälsning till VD´n och styrelsemedlemmar. Jag lyssnar mycket på musik, speciellt Gigi Dálesio och jag tyckor om KVINNOR Jag föredrar en arbetsmiljö med kvinnor.
-Undertecknat-
Jag intygar att allt jag skrivet är sant enligt artikeln: 23,24 Nr 136."
Gött självförtreoende i sitt esse. En äkta syditalienare haruppenbarligen skrivit detta. Kanske skall jag också bara öka upp mit självförtroende 1000 ggr och satsa direkt på VD -roller. Strunta i sådana där petitesser om erfarenhet och sådant där krafs.
närmare 30 an 20 - en dag att hylla!
Hur kan man inte vakna på rätt sida efter att först se vackra ord när man slår upp ögonen. (se föregående inlägg)
Sen höra kaffekok i köket och inse att värdlens bästa mimiker är tillbaka från NY. Med gulliga presenter och hans mamma.
Jag gillar..
gReY
Den innehåller honom som mimiker.
http://it.youtube.com/watch?v=hV46p89JyvE
ta en titt om ni är sugna på att se vad han håller på med om dagarna.
Kakan karin
Någon gång under gymnasiet blev hade jag ett litet smeknamn; kakan.
Kanske har det att göra med att jag gillar kakor så mycket!
Häromdagen kom en bekant förbi för med toscanska kakor..
De vita med florsocker kallas "torta della nonna" - mormors tårta.
Och de andra är gjorde med smördeg med sylt, choklad, nötter och annat underbart ohälsosamt.
Killen heter Gaetano och är en kompis till min kompis denise. Han spelar mycket undervattensrugby och jag måste erkänna att jag ver helt omedveten om att malmös undervattenslag är visst bland de bästa i europa. Sedär, man lärt sig alltid något nytt.
För övrigt är han mycket ivrig i att vi ska börja spela vi med. En gång tog han med oss till ett träningspass. Han sa att vi skulle ta med oss baddrakt. Jag trodde typ att han skojade.. men jag kan informera er om man skall se något av en undervattensrugbymatch skall man ligga i vattnet med cyklop. Annars gör man som oss och sitter bredvid bassängen och en gång i minuten ser några huvuden komma upp och hämta luft. Men det var en upplevelse i varje fall. Ett trettiotal italienare iklädda speedos ser man inte varje dag...
sånadär spanska
Igår kväll lagade hon det där som man ofta lagar i spanien som jag i sekunden inte kommer på vad det heter. Ni vet sådana där tjocka pannkakor av potatis som man steker i pannan. Plus det gjorde hon gaspacho och annat gott. mm mm
H vid spisen.
lager på lager på lager
Idag är det kallt här i florens. Såklart inte lika kallt som i skandinavien men säker runt fem grader.
Det intressanta i detta är dock att man upplever kylan så mycket mer här.
Detta beror på att vi sverige är vana vid kyla och har byggt våra hus efter det. Täta väggar, tvåglasfönster och oljepannor i källarna.
Här dock finns inget av det. Jag lovar, jag känner en lätt bris av luft utifrån när jag sitter nära fönstret och ritar på mina tekniska skisser.
Det finns dock en gasvärmare ( funkar dock sådär). Dock är gas svajndyrt här och vill man inte spendera alla slantar på uppvärmning används de här minimalt.
Så helt enkelt, man sätter på sig en tröja.
Eller som idag följande;
två par strumpbyxor
fleecetofflor
benvärmare
klänning
tre styck tröjor
en mössa
samt en fleecefilt virand runt mig.
