Vårsol en eftermiddag.

Solen börjar titta fram. Rätt som det är känns saker lättare. Jag märker att jag är lite som nyfödd när solen kommer. Funderar på om det kan ha med det nordiska förflutna. Det sitter i blodet att invänta våren efter en lång vinter.

Häromdagen cyklade jag hemåt. Klockan var väl runt fem-sextiden, eftermiddag. Och så tittar jag framåt. En man tättar gatan framför hans port, meda han pratar med en tjej. Jag slås av detta vackra ljuset,  av den starka vårsolen. Ljus om dagen och gul och magisk på eftermiddagen. Och söker sig in i gränderna.

Mitt hjärta slog en volt av det vackra. Och jag tog ett kort.

                                image179

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0