När det otäckaste händer

Imorse ringde min mamma. Jag förstod direkt att något var fel.

Mamma berättade att de varit med om en bilolycka igår kväll. De hade kört av motorvägen. De ligger båda på Varbergs sjukhus. Mitt huvud börjar snurra. Jag frågar hur det är med dem. Mamma fortsätter, hon berättar att hon mår förhållandesvis bra. En liten hjärnblödning, blåmärken, ett sår vid ögat. Hon fortsätter att hon betona att HON mår bra. Då kommer  paniken. Jag nästan ryter till, men hur mår pappa?

Pappa låg i respirator på intensiven. Han var nedsövd, hade hjärnblödningar. Läget var stabilt och inte livshotande. Mer visste inte min mamma.

Hon berättade att ambulanser kommit snabbt, uppskuret biltak, medvetslös pappa. Ofattbar information.

När jag lade på började jag gråta. Vad händer?

Under dagen har jag fått reda på att de planerar att väcka pappa. Ikväll kommer man veta mer om hans tillstånd. Jag har ringt runt till släkt. Skickat blommor till sjukhuset.  Pratat med syskonen. Försökt göra det jag praktiskt kan. V och G har varit underbart stöd.

Det märkliga är, att efter första chocken, kom ett lugn. Jag har bestämt mig för att tänka att det här kommer sluta bra. Innan jag vet något annat har jag bestämt mig för att det kommer sluta bra.

Det är bara så himla jobbigt att inte kunna vara närmare.


Kommentarer
Postat av: Susanna

hej hej hjärtat nu har jag oxå hittat hit. har försökt få tag i dig, har pratat med alla i familjen och är som du lite lugnare och utgår från att allt ska gå bra för Joakim och maggan. de i sin tur har pratat med gunnar Silverstolpe som har pratat med maggan....djungeltelegrafen funkar som den ska. har skrivit ett brev på facebook, men vet inte om du använder det fortfarande. dessutom har jag nog fel mobilnummer till dig. försöker få tag på dig i morgon igen!!!! kram sanna

2008-05-05 @ 22:24:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0