Tack
Tack för era fina mail och hälsningar. Mitt i allt blir man så glad av att det är så många som bryr sig.
Jag mår ganska bra. Är lugn och kan sova.
Dock tänker jag mycket på det som hänt mycket. Tänker mycket på pappa. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "lilla pappa" högt för mig själv. Och mitt huvud har fått fnatt på olyckor. Rätt som det är spelar sig olika olyckssituationer ofta upp i mitt huvud. Flyg, bilar, allt möjligt. Oftast när jag cyklar. Vilket bara det kan bli en självuppfyllande profetia.
Syrran nämde en artikel i GT om olyckan.
http://www.gt.se/1.1146060
GT skriver ju på sitt sätt som kvällstidning. Men jag antar att de förklarar i stort sett vad som hände. Kan bara inte fatta att det är vår röda volvo man ser. Och det är om mina föräldrar de skriver om.
Dock ser det bra ut för pappa. Han har fortfarande respirator men han är inte medvetslös. Dock söver de ner honom. Men ibland tar de bort lite av sonderingen och mamma säger att han uppfattar vad som sägs och att hon är där. Vilket är en enorm lättnad att höra. Det verkar gå åt rätt håll. Och jag bygger inte upp några skräckdilemman. Innan jag vet något annat tänker jag att allt kommer gå bra.
Jag vill dock träffa pappa och mamma. Även om jag inte kan göra så mycket vill jag se dem. Och på fredag åker jag hem.
Tack återigen för era fina tankar. De hjälper.
